Dagens Nyheter – 17 december 1870, sida 5

— 113 — ödesdigra ansökan, och Gundla sökte ångestfull uppsnappa åtminstone ett och annat ord. Vinproberarne klingade och drucko. -Häradshöfdingen och kyrkoherden grinade först, men nickade sedan gillande. — Starkt, men mycket godt — smackade Anders Samuel. Kronofogden log ironiskt och fyllde glasen på nytt. Oeh sådan färg sedan, bara klara guldet, flytande guldet! — Nu ta vi oss litet torrföda emellan, och så få vi oss ett glas ofvanpå fisken.4 Verkligen utmärkt vin! — bedyrade Smiding och luktade på glaskanten med en kännares min. Ja, vinet fröjdar menniskans själ och värmer våra hjertan, då bränvinet gör oss råa och brutala. Jag gratulerar herr kronofogden till sitt vackra beslut, och mig sjelf, om min anspråkslösa predikan vållat emvändelsen.4 Anders Samuel smålog förbindligt och futtade sitt tredje glas. Får jag den äran, herr kronofogde? Vi gnabbades litet nyss, men ni är i botten en god kristen, om ni också inte ännu vandrar på den enda rätta vägen. CTjenare, tjenare, herr kyrkoherde! Vinum bonum, hvabefalls? CBonuml? — smackade Tovenius och tönNe glaset i botten. oa ROSEN BLAND KANELIOR, AF JOHAN JOLIN. — Sö.