Bref från Småland. (Till Dagens Ngheter.) Jönköping den 5 december 1870. För två år sedan eller 1868 vid denna tid var vår provins, synnerligen en del af vårt län, ett jemrens land — mången hemmansegare motsåg då med verklig förfäran den stundande vintern, då han betraktade sina tomma lador, siva utmerglade kreatur. Mar frågade sig sorgset: hvarmed och hur skall jag kunna draga mig fram till nästa är, hvarmed skola utskylderna betalas? De äro alltid lika stora om skörden är aldrig så klen — ja kommunalutskylderna större. Visserligen vidtog landstinget åtgärder för attilåneväg skaffa undsättning, visserligen vädjades ej förgäfves till allmänna välgörenheten, men hvad förslog det bland så många! Men efter storm och oväder låter Gud solen skina. Försynen har välsignat våra tegar med två goda skördar — och hvad verka icke de! I stället för att man förr såg stora skaror af allmoge med sina tomma fordon komma från hemmet till jernvägsstationer och städer att hernta spannvmål! till föda -ser man pu dagligen skaror af denna allmoge tillföra dessa platser betydliga belopp spannmål till afsalu. Här i orten gåsom öfver allt i vårt land har en förbättrad ställning inträdt, som återverkar på all rörelse, ty sannt är ett gammalt ordspråk när inte bonden har pengar har ej heller ingea annan. Vår goda stad synes allt mer gå framåt. Stora ansträngningar göras och vår utgiftsbudget vidgas allt mer och mer. Men så uträttas också någonting, påstår man, och det är sannt. Man har nyss slutat byggandet af en storartad och blavd de vackraste läroverksbyggnader och nu äro icke mindre än tre publika, större hus under byggnad: ett gtorartadt folkskolehus, ctt tuiloch packhus, samt ett arbetshus — i sanning ej obetydligt på en gång för en ej större kommun. Men månne välmågan är i stigavde dor? Man påstår åtminstone motsatsen bland de arbetande klasserna. Att fattigvården är i stigande bevisar det kolossalt stora fattigoch arbetshuset som nu är upplfördt, man blir litet vemodsfullt stämd, då man hör att detta hus, huru stort det än är, torde bli öfverbefolkadt. Ingen kan säga att icke samhället gör allt för att hjelpa den fattige, men minne man göra tillräckligt för att förekomma en allt wmer tilltagande fattigdom? Detta blefve för vidlyftigt att här orda om; men icke förekommes fattigdomen dermed att kommunen, såsom här skett, öppnar låneanstalter der den fattige kan få