Dagens Nyheter – 17 december 1870, sida 2

Hvarjehanda nyheter. Ansökaa: om löneförhöjning. Till drätselkammaren i Malmö har remitterats dag-tornväktarnas lustiga ansökan om löneförhöjning: Till vällofliga magistraten i Malmö! Ehuru vi väl veta, att nöden gör, det många sysslolösa arbetare här i staden skulle med tacksamhet mottaga och förvalta det höga embete, vi i egenskap af dag-tornväktare innehafva, äfven mot den ringa lön, vi derföre uppbära, eller rdr tio per månad; men då alla lifsmedel äro mycket dyra, äfvenså hushyra, eldbrand m. m., och då vår tjenstgöring är mycket noga och särdeles ansträngande, ity vi måste halfva året tjenstgöra aderton (18) och andra hälften sexton (16) timmar dagligen, och hvarje timma kontrollera vår vaksamhet med att på en klocka för öppna ljudhål, i kvad väder som helst, slå fyratio slag, så anhålla vi i största ödmjukhet det oss må beviljas en löneförhöjning med rdr fem rmt i månaden, Malmö den 19 november 1870. Christian Löfdahl. Gustaf Nilsson. Två prester profvade till samma pastorat. Den ene var ovanligt liten till växten, men egde ej vanliga predikogåfvor. Hans medtäflare mutade emellertid klockaren, så att denne på profpredikodagen flyttade undan den pall, som den småväxte predikanten låtit uppflytta på predikstolen, så att församlingen under predikan väl fick höra djupa och till hjertat trängande sanningar framsagda i ett vackert språk, men ej såg annat än yttersta spetsen at en yfvig peruk röra sig ofvanför predikstolskanten. Vid valet erhöll emellertid mannen nästan enhällig kallelse till pastoratet. En af hans illparige rivals utskickade frågade en af bönderna huru det kom sig att de röstat just på den lille predikanten. Hå körs, blef svaret, vi sulle fälle se hur han såg ut, som predika så vackert. Ett irlöndskt bröllep. Tre eller fyra gånger redan hade John Fegan inställt sig med sin fästmö hos kyrkoherden i Delgany i Irland för att gifta sig, men hvar gång hade brudgummen varit drucken. Hans vördighet hade vägrat att förena dem.