han muntert, ty han hade utsett Anders Samuel till sitt slagtoffer för qvällen. — En stor nyhet! Jag har, uppvärmd och väckt af kyrkoherdens predikningar, alldeles lagt bort att supa bränvin. Verkligen ?4 Se efter sjelf! Det är ju. bara prosten och värden i huset, som handskas med Gustaf den tredje. Ja, jag märker det, jag. Ja, bränvinet är roten till allt endt i denna syndiga verlden. Anders Samuel stjelpte i sig ett väldigt glas bornerande julöl. SMen för att inte göra ett alltför hastigt och således ohelsosamt afbrott, tar jag till måltiden ett glas gammal sherry? — fortsatte kronofogden. — 48e här, till exempel, har jag af gamla Sara tiggt fram för oss, som inte supa bränvin, ett krus presentvin, som Hjorten fått af mig. Jag kom öfver för godt pris på auktionen i Sandviken några dussin krus, med anor från sjuttonhundratalet. Troligen hade egaren köpt ett fat, och af brist på buteljer tappat den ädla drufvan på krus. — Alltnog vinet är sjuttio år gammalt. Se här, anno 1780 står det på kruset. Behagar häradshöfdingen ett glas med mig och kyrkoherden? Men medan skämtaren prisade värdens sherryvin, var denne inbegripen i ett sakta och allvarligt samtal med prosten rörande pin