Dagens Nyheter – 16 december 1870, sida 1

stämma länge, länge ordat i mitt bröst, och att jag icke låter den nedtystas hvarken af hotande brödbekymmer eller vinkande, bedjande ljufva, ljufva minnen. Emanuel Hjort kastade en smärtfull blick omkring sig på sitt tarfliga, men trefliga hem, och hans vackra stämma vibrerade som en djup orgelton, medan ögat glänste af tillbakahållna tårar. Prosten och kronofogden kände sina ögon sympatetiskt fuktas. Men Tovenius och Smiding skyndade att med nyfikna blickar ransaka den sirligt renskrifna handling, som pastorn framlagt på bordet. Hvad är detta? — utropade Anders Samuel med förvånad uppsyn, men med illa dold förnöjelse. En ansökning hos konsistorium om afsked från prestembetet, och med öppen motivering af skälen — tillade Smiding långsamt, medan han öfverfor innehållet af skriften. . Herren talar till menniskan med samvetets stämmaX — tillade Tovenius och knäppte sina händer samman. — Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart, och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset, säger Lucas. Men prosten såg helt bedröfvad ut, ty han hade inte annat ondt i sinnet till sin komminister, än liten smula afund öfver hans ständigt stigande popularitet.