Min sköna Fröken! Till Er, som glad och qvick, Med skalkar uti ord och blick, Men höfvisk i ert skick, I Tisdags uti sällskap gick Och förde drift — till punkt och prick — Med en, som i sin enfald icke fick I bättre samtalsämne fatt än — spöken — Till Er, Betagen mer och mer Uti den bild, som ninnet återger, Densamme vänder sig och ber — Fastin han ser Hur skälmskt Ni lor Vid väntan att hans nya faddhet höra — Han ber, som sagdt — Ack bifall: i or mast Det är ju lagdt —-. Att i densamma trakt, Der uppå Er han först gaf akt, Hvar afton klockan sex på vakt, Han än en gång må Er Aå sälls