hvarom är nu egentligen frågan?4 — sporde Hjorten med öppen blick, i det han började ana till afsigten med besöket. Ett teologiskt samtal i all frid och sämjat — svarade prosten. — Oroande rykten ha länge varit i omlopp, att bror Hjort icke blott i sina predikningar alldeles ignorerar Satan och afgrundens makt, utan också på sina skriftobarns förfrågningar gör helt underliga tolkningar af mörkrets furste och hans hemvist. Pastor Hjort betraktade frågaren ett ögontyst och småleende. Han har väl inte samma lokalkännedom som herrarne — interfolierade den ohjelpligo kronofogden. — Födelsebygden lär vara det sista man glömmer, säger en stor tänkare. Jag uppmanar högtigligen bror Tysellt — det var kronofogdens namn — att tiga eller — nödgas vi be honom aflägsna sigX — genmälte prosten. Anders Samuel vidgado sina näsborrar stillatigande. CVädra inte åt mig, herr kyrkoherde, det är inte jag, som luktar svafvel, utan fosforstickorna här på bordet. Punctum! Nu är jag tyst som en ringklocka. Rör bara inte vid min kläpp. Xronofogden kröp ihop i en gammalmodig länstol, medan hans klippska ögon med den bidande nyfikenhetens fröjdeuttryck öfverfor Hjortens domaretriumyvirat.