Dagens Nyheter – 13 december 1870, sida 2

gandten varit klädd i hvita fotsida yllekläder, sandaler och långt ljuslockigt hår, ett par stora fjädervingar och en grön palmqvist i handen. När han talade, lät det som orgeltoner, och hela rummet hade af reflexen från ansigtet blifvit så ljust, att Anders Samuel kunnat se hvartenda korn i sin snusdosa. Med anledning af denna englauppenbarelse, hvilken skrymtaren med den mest oskrymtade min i verlden berättade såsom ett verkligt faktum, steg han hastigt upp som en nytänd sol på den andliga verldens himmel, och lyckades så bita sig in i formuläret för en riktig trospredikan, att han när som helst kunde improvisera sin utanlexa, skaka om den såsom ett kaleidoskop,:och ändå få ungefärligen samma innehåll, obegripligt till form och färg, men grannt och bländande för dem, som icke brydde sig om att ransaha och eftertänka. Vare det långt från oss att uttala något anathem öfver de så kallade andligt sinnade4 och att vilja framställa Anders Samuel Tovenius såsom en representant af dessa fromma samhällsledamöter. Vi teckna bara ett undantag, en lycksökare, som användt religionen till täckmantel för låga, egennyttiga beräkningar, och som med Guds ord beständigt på läpparne icke känner en fläkt af hans anda i hjertat. Vi känna många SläsareX, som äro det till följd af uppfostran eller af en öfvertygelse, som påtvungits dem af förkrossande olyckor.