— UM VN (Era yttre skador tyckas icke vara farliga — tröstade presten — men ni måste förhålla er mycket stilla, för att icke förvärra det onda.t Och med läkarens bela allvar undereökte han ännu en gång den lidande, och fann till sin glädje, att ingenting af de ädlare inre delarne tycktes vara i olag, utan att smärtan hade sitt egentliga site i det yttre. Jag hoppas att absolut stillhet, i förening med vår Herres bästa läkemedel — vattnet — skall inom någon tid återställa er fullkomligt. Men ni måste finna er, min fröken, — ty vi veta genom er förtviflade gamle ridknekt att ni är fröken v. Dörben — ni måste finna er i missödet att tillbringa någon tid i mitt tarfliga hus. En flyttoing till ert hem skulle i denna stund vara omöjlig. Jag är till hälften läkare, och hoppas att mitt råd skall finna stöd af den, som är läkare till fullo. Ovädret hade upphört och qvällsolen sken in genom fönstret. De sista strålarne kastade en gloria af purpur kring pastorns ansizte, och med dettas uttryck af det varmaste deltagande kunde Eleonore omöjligen finna en mera målande bild af en menniskokärlekens och sanningens apostel. Jag stannar gerna qvar hos er, pastor Hjort. Jag har hört er predika en gång, en enda, det var för ett par veckor sedan. Solen omstrålade er då liksom nu. Guds hand och Guds kraft äro säkert alltid med er.