Man lösgjorde först, på samma gång man fasthöll det skälfvande djuret, hvilket sluppit från äfventyret med några skrubbsår, och lyfte derefter försigtigt upp den likbleka flickan, som efter några sekunder hemtade gig, i det hon med händerna berörde gina axlar. Ack min Gud, jag trodde att armarne sletos från min kropp. Men jag släppte inte grinden, pappa. Men tänk inte på mig, tänk på henne härnere. Gundla försökte att ila fram till några berberisbuskar vid vägkanten helt nära grinden, men hon svigtade och stödde sig mot fadrens skuldra. CTähk om hon är död, den armal Åter hördes starkt hästtraf. En ryttare närmade sig i sporrstreck. Det var en livråklädd ridknekt, som med förtviflans stämma ideligen ropade: Hvar är min fröken! Hvar är min fröken!4 Ack, der på en mjuk bädd åf lummig krypgran, hvars elastiska grenar hade mottagit den olyckliga ryttarinnan, der låg utan tecken till lif ridknektens försvunna fröken, fröken Eleonore v. Dörben. Millionärens dotter slumrade i ett dike. Vid åsynen af den liflösa återkom Gundla fallkomligt till hesinning, och med qvinnans hela takt och rådighet, då det gäller att skydda en qvinna, ordnade hon den sgönderslitna ridklädningen i lämplig och höljande drapering och befallde under tiden de närvarande att