Dagens Nyheter – 8 december 1870, sida 2

fått ett artigt litet bref från den för Gundla okända fröken Eleonote v. Dörben, hvilken så intagits af de blommor hon sett hos nägra grånnar, att hon genast af artisten sjelf — såsom hoax kallade Gundla — beställde en Kårprydnad efter konstnärinnans egen smak. Den hittills — såsom Kon trodde — så obemärkta prestdottern rödnade gång på girb då hon läste det välluktdoftande brefvet, hvilket hon under glädjeröp visade för sin får. CAck, du älskadeg, älskade påppa Emanuel! Nu bekKöfver du te längre sörja för gossårnes fortkomst. Mina blommör ska hälla dem i skolän och vid akademien; mina blommor ska göra oss alla rika och lyckliga. CLilla stortska!t — svarade fadren, smeksamt strykande hennes silkeslena guldhår möllan sina händer. — CÄro vi inte fattiga oc tyckliga förut. Hvad blefve det då för skilnad på vår lycka? Rikedomen föder oftå en nöjestörst, som fattigdomen ej vet af. Döt är som då den skeppbrutne dricker hafsvatten: han blir törstigare ju mera han dricker. Men Gundla Hjört hade sina tankar för sig rörande rikedomtns lycka. Ända sedan barnaåren hade hou önskat sig högar af guld, och störa slott och gårdar, mön endast för ätt kunna ötverhölja far och mor och syskon med furstliga gåfvor. Ofta satt hon drömmande i Frugrottan, sågom en håla ofvanför vattenfallet benämndes, och som tydligen uppkommit genom något