Dagens Nyheter – 8 december 1870, sida 1

rr fo bönder i urminnes tider setat och hvilken af bönder upptagits och gjorts till hvad den är, raseras af herrgården och förvandlas till en ny herregård; han ser den ena bondfamiljen efter den andra flyttas från gård och grund och dess medlemmar spridas som agnar för vinden utan huld eller skyld från den jordtorfva, der de tagit förfädrens arbete i arf samt sjelfva kanske nedlagt ett helt lifs verksamhet och der de, i alla fall, under svett och möda arbetat sig fram, under det herrgården alltid tagit brorslotten af deras arbetes frukter. Om än okunnig, ofta djupt okunnig, är dock den svenska bonden icke dum, minst den södermanländska. Han bedömmer saker och ting ofta skeft, men han reflekterar och resonnerar emellertid; och förstår man konsten att få honom till tals, kan man locka honom fram ur det frånstötande hölje af butterhet, misstro och ordkarghet, hvarmed han omgifver sig, så skall man ofta göra den erfarenheten, att hos honom gömmes mycket, som borde tagas vara på och ej släppas hjelplöst för väder och vind, att i de mörka skogarne döljes månget ljust hufvud och att ur bygdens låga bondkojor mången tanke, född med fullväxta vingar, flyger högt och vida. Man får sålunda ej fortfarande, såsom hittills, invagga sig i den föreställningen att bonden ej begriper någonting — han har visat sig förstå både sitt och det allmännas väl mången gång då de nådiga herrarne farit på afvägar och han förstår ännu åtminstone så mycket, att han blifvit orättvist behandlad och att han är nästan hjelplös mot denna orättvisa; han förstår åtminstone att man icke är rättvis, då man förebrår honom hans politiska omogenhet, och han förstår att han med fog kan fråga, hvilka medel man gifvit honom för att höja sig i detta afseende; och nekas kan ej att han har skäl att fråga: Hvad har man gjort för undervisningen af gemene mans barn, mot hvad man gjort för barnen i de så kallade bättre lottade klasserna? och att denna frågas sanna besvarande ej skulle lägga i dagen någon synnerligt väl afvägd rättvisa af det allmänna, af samhället. I Södermanland, der egendomsbönderna utgöra minoriteten — socknar finnas med ingen, somliga med en eller par hemmanscgare — kan man icke säga att denna minoritet representerar ett större politiskt vetande än flertalet frälsebönder. TI fråga om det allmänna äro de underkastade samma vilkor och stå på samma punkt. Undantag får dock göras för de ytterst få socknar, der största delen iännu ligger i bondehand och der innehafvarne sålunda af omständigheternas makt tvingats till vidsträcktare sjelfverksamhet och omtanka. (Forts.) ömt ldsdit— EO OÖ— LÖ —E