ehuru han hade en dotter och två söner att försörja och uppfostra. Men vår pastor var något ännu mer, han var en lärd och för en prest ovanligt och mångsidigt bildad man. Hans enda nöje var studier, och samma lampa, hvilken belyst hans ovanliga flit som fattig student, brann ännu hos den den fattige komministern långt in på nätterna. Oljan var den enda hushållsartikel, hvarmed vår pastor slösade. Hvarför steg han då intei graderna? Hvarför lät han inte sina kunskapers ljus bestråla en vidare krets än hans lilla församling? Hvarför skaffade han sig inte ett fett pastorat? Hade han inga vänner eller gynnare? Hade han så helt och hållet ställt sitt ljus under en skäppa? Vi ha inte sagt sanning, då vi påstodo, att oljan var det enda, hvarmed han slösade, ty han slösade också med bokinköp och med postpengar. Hans hvitmålade hyllor i arbetsrummet presenterade ett rikt bokförråd, samladt under oerhörda mödor och försakelser; och med sina universitetsvänner, tre professorer, korresponderade han. flitigt och uteslutande i lärda ämnen. Det låg någonting af aristokrat i hans välbildade ansigte och hans högväxta figur. Detta, i förening med hans buskiga ögonbryn, hvilka, då de merändels skuggade hans milda ögon, ingåfvo en viss respekt; detta gjorde,