Dagens Nyheter – 6 december 1870, sida 1

-—OKP Men låtom osgs litet närmare betrakta denne prestmaån under de få minuter han hyvyilar sig, stödjande sig mot råglasset! Det var en lång och mager, men kraftigt byggd gestalt, med ett uttryck af svårmod, men viljekraft i sitt, trots solbrännan, bleka ansigte. De djupliggande ögonen öfverskuggades af ett par svarta yfviga ögonbryn, som förlänade blicken något dystert, på samma gång som något tilldragande, ty man blef liksom nyfiken att betrakta dessa ögon på närmare håll, och då fann man derinne i djupet en mildhet och värma, som man icke väntat sig under det mörka ögonbrynsbuskaget. Det var blicken hos den manhaftige krigaren, Bom kan se vild och barsk ut, då han anfaller sin fiende, men som snart derefter ljusnar af ömhet, då han förbinder den fallnes sår. En främling skulle icke funnit det minsta af prestman i denna figur, klädd eller halfklädd som han var i det snöhvita, fast just ej så fina linnet, och i de svarta, hemmaväfda underkläderna, hvilka med en läderrem höllos fast kring höfterna. Det långa, mörka och gråsprängda håret hängde, itudeladt i pannan långt ned på den bara halsen, fåstän nu en under arbetet frigjord lock skuggad den trötte skördarens ena öga. Snårare skulle mån tagit mannen för en kraftfull sjögast eller en garibaldiån, fast utan den röda färgen på sin skjorta.