Dagens Nyheter – 2 december 1870, sida 2

iklädda sina svarta dominodrägter och häpnande för det vilda menniskohvimlet i salongen. Men utan attt afvakta ett svar, proponerade han de båda författarne att för sina studiers skull göra ett besök i salongen, medan ett par af de öfriga herrarne stannade qvar såsom damernas riddare. Dock --knappt hade den yngre af de studerande satt sin fot på estraden, som ledde till danssalongen, förrän hans hatt plötsligen lyftades af hans hufvud och trillade på golfvet. Det var en skalkaktig debardeur, kanske någon dansös, som med sin tåspets gjorde denna viga akrobatiska rörelse, och hvars klingande skratt ännu mera ökade hattegarens förlägenhet, der han undersökte den splitternya hufvudbonadens många bucklor. Nu fick du någonting att studera, min gubbe — hånade Fingal. — Damen från hästryggen eller ståltrådslinan tog dig för en engelsman. Hvarför maskerar du icke dina nordiska röda kinder? Men nu blef det tid att tänka på sin egen räddning, och inte på några buckliga hattar. Anföraren för helvetetesgaloppen nöjde sig ej längre med balsalongens släta golf, han satte af med sin sköna i stormsteg trapporna upp till estraden, och efter hufvudet följde naturligtvis jätteormens slingrande kropp. Deruppe blef en förtviflad trängsel. Rosens och kameliornas beskyddare sopades bort som