Dagens Nyheter – 2 december 1870, sida 2

och märka inte att de flesta af herrarne ä bara ha-halmstrån. Så der ja! Der ligga två par omkull! — utropade Fingal. — Hurrahb! Der ha vi tre par fallna medmenniskor! — Qvinnoskri och varningsallarm ! Så ska det vara! Der är kavaljeren på benen igen! Men hvarför tog hön också en kapucinermunk, min lilla blomsterficka! — Ma foi! Der ha några turkar och araber fått en polissergeant upp på sina axlar och föra honom med i galoppen. Karlen grinar så sötsurt, han vet nog, att det endast är på spe sem polisen blir så der uppburen. Och framåt rusade och rasade helvetesgaloppen med fröjdeskrän, som om det varit en dans af de fördömda. Från läktaren ljödo de bedöfvande basunerna i täflan med messingstallrickarne och piccolaflöjterna. Kapellmästaren höll handen skiftesvis än för det ena, än för det andra örat, emedan han för taktpinnens skull ej hade båda sina båda händer lediga. Den ringlande jätteormen, sammansatt af döhardeurer, munkar, advokater, husarer, pjerrots, arlekirer, djurmenniskor, matroser, riddare och fantasifigurer af tusende slag, störtade som en orkan fram öfver golfvet, sopande undan allt i sin väg, och framkallande midt bland jubelljudet enstaka jemmertoner af någon trampad eller klämd, blandade med fåfänga varningar från de förtviflade polissergeanterna. Logernas invånare följde med wuppspärrade