Dagens Nyheter – 30 november 1870, sida 2

3 RR a hur skall det komma att kännas att bortbyta eder fvot öderns. pultser; lagrar ochvintankor? om Så plågade den unge hanner si sjelf, mellan de stunder: då hoppet visade henomljusare bilder: en-framtid utanzdetta -bivra vålds på de idete och renaste: känslor; en framtide vid Julias: side Så hade man kommit till början af juli. Sedan sittningarne voro slutade; hade Renvallvförbebållit sig att några dagar få vars ensam: ned sitt verk. Ingen kom in i paviljongen mer än ban; sjelf förvarade han nyckeln till detisämma. Han ville alldeles ostörd lagga sista handen vid folbordandet aF den-sköva bilden. Renvalb hade låtit förståatt dew icke skulle kunna bli fördig förrän efter medlet af juli. Han stängde sig dagligen fleratimmar inne i paviljongen ; met härumder målsdehanicke allenasty han drötnderoch led äfven. Huru många gånger låg han iekg derunder på knä försbildenat den; som han älskade närn vogvill vahksinne. sc: Den 11 juli vår kommen! Det:var Bleonoradegen, Julia Bleonorasonuwnsdag. DA Julia trädde uti salen på mWorponen, bängde porträttet på väggen. Rervall hade: tilltagit: den Tånga tiden 1 afsigt rabt öfverraska henne på detta bätt; och denmraafsigt lyckades fullkomligt. sne Mor och dötter lito båda undfalla sig ett utrop af Olverraskving. vg d va Dörren öppnades och Renvall inträdde. — Ni har bällitert löfte som jen mun, som en idel man butropade Julia. ; Se. Hvad burnet förband sig till har mannen, den våe konstnären, ivlöst på ett stofartadt särt, de frikerrinnan, ricksnde Renvallsih handwe ag ir mer än lycklig I dettarögonblick, sade medosinröppna, klangfulla rösts men likes vil svider det i mitt bjerta, tillade han vemodsfollt. Pet blixtrade till i Juliag sköna ögom vå Friherrinhan betraktade honom frågande. Renvall fortsatter: ; sövisd — Det finnes för mig förbindelser, hvilka det