Dagens Nyheter – 28 november 1870, sida 2

Kämpande för min könst, för det sköna och ideela, samt för ära och ryktbarhet, skall jag gå till mitt mål under det hägn, det mod och den själsstyrka, som jag skall finna vid minnet af två ädla qvinnor. Den ena, min mor, manade mig till arbete, försakelser och en hedrande vandel; den andra, Julia, till känsla för det sköna, det ädla och sublima. Efter att ha handlat de småsaker han ansåg sig behöfva, återvände den unge artisten till hemmet, nu med helt andra känslor än för ett par timmar sedan. Såsom vi redan antydt, hade fru Granlund två döttrar. Den ena var tjugu, den aadra aderton åt gammal. Den äldsta förestod en handel, men bodde hemma hos modern; den yngre biträdde i hushållet. Tillsammans med värdinnan och hennes döttrar samt grannen, pianisten, em glad ung man, tillbragte Gustaf en ganska angenäm afton; men när ban gick till hvila, var han ännu lika klok på hvem den okände kunde vara, ty hos ingendera af fröknarna Granlund förmärktes något ovanligt. Man hade, såsom det tillgår i sällskap, utbytt några artigheter, samtalat om likgiltiga ting och äfven skämtat litet; men ingenting hade antydt något särskilt intresse fråm någon af döttrarnas sida. Måhända voro de ännu icke invigda i söta mammas syften; tiden skulle väl komma att utvisa hvad meningen vore. Bäst emellertid att vara på sin vakt, ty jag skölle inte vilja