Dagens Nyheter – 28 november 1870, sida 1

till och med, och -om jag skulle göra någon förlust, så blir det alltid min sak, svarade fru Granlund med en ton af synnerlig bestämdhet, hvarefte: hon artigt tillade: herr Renvall är väl så god och spisar inne hos mig i afton. Den unga mannen tackade för bjudningen, hvarefter värdinnan aflägsnade sig, lemnande Gustaf ensam att reflektera öfver allt detta. Hvem är brefskrifvaren? var den första fråga han gjorde sig. Han utgaf sig visserligen för att vara en man, och detta tycktes stilen fullkomligt bekräfta. Men hvilken man skulle det väl vara, som så intresserade sig för honom och tillika önskade vara okänd. Han hade ej förmärkt att någon person intresserade sig för honom i en sådan grad som detta utvisade. Men om det icke vore en man? Om det vore ett fruntimmer? Ja, hvilket fruntimmer då? Julia? Der stannade tanken ett ögonblick. Men, tänkte han åter, Julia sjelf är ju ett barn; inte disponerar hon öfver några tillgångar, och fadern är ingalunda gifmild eller någon synnerlig vän af konst. Någon sådan excentricitet, som att lemna mig penningunderstöd utan faderns vetskap kan hon ej gerna tillåta sig, och hvem vet om ej hon för öfrigt nu glömt sin barndomsvän; jag har ju inte sett henne sedan jag återkom till staden. Men jag har ja inte glönt henne, hyarför skulle hon då ha glömt mig. KONSTNÄRENS LÖFTE. äs I