Dagens Nyheter – 24 november 1870, sida 2

Fem år ha gått till ända sedatu vår inledning. Vi ha gjort detta tidsprång dörför att dessa fem år icke medfört rågtra vigtiga eller intressanta händelser för de i denna berättelse handlande personerna, förutom Hvad vi här i korthet kunna omtala, nemligen att tullvaktmästar Rehvall under dena tid gått hädan till en bättre virld, der hvarkeh skontraband eller kodfiskationer ifrågåkorma: Har hade, som sagåt, redan för ett är se dan passerat gränsen, dock icke tullfritt, ty de efterlefvånde få vanligen erfara att den kroppsliga hyddan, så stoft den än är och blir, betirgär en ganska hög tull till Kyrkan, hvartill ytterligare kommer den kristliga seden att vänner och bekanta skola läska sin strupe och — om det skall våra riktigt väl — äfven fylla sin mage på sterbhusets bekostnad: Madam Renyvall — alla vaktimästareeller arbetarehustrur hade ännu vid tiden för denna berättelse icke antagit frutiteln — riadam Renvall sörjde djupt och innerligt sin man, röen detta hindrade henhe icke från att urbeta med sämma ifver som förut.