Dagens Nyheter – 24 november 1870, sida 2

ke — Det var en vacker tåfla,. Gustaf lille, yttrade den åttaåriga fröken Julia till en gösse vid påss två år äldre, hvilken inne på gården till en stor dch treflig egendom vid Nybrogatat roadö sig med att måla små fantasilandskap. — Tycker fröken Julia det? frågade den like artisten, helt förtjust öfver döt böröm som tilldelats hörtom af den åttaåriga skönHeten. — Ack ja, en sn väcker stuga med träd omkring, och se fåren; som dricka vid stranden af den blå sjört! Utan att veta det hade Julia, genom att lägga tonvigten på ordet blå, uttalat en irorisk kritik öfver sjöns väl mycket högblå färg; rien det unge målaren hade änvu icke något begrepp om irotii; intet miskförstånd kunde derför ifrågakomma, utan Julias yttrande uppfattades derför som det var tänkt. Lyckliga barnasinne; som icke pretentiorierna eller den så kallade göda smaken ämnu hunnit grumla, der så litet behöfves för tillfredsställelsö och det bitterheten: ännu ej hunnit lägga sida mörka slagskuggår: