AR t TEA 7 vid Oehlenschlägers, sida, Säsom ung hade han troligen icke den imponerande skönhet, han hade såsom äldre; Och öfver denna storhet låg utbredd en mildhet, en rättframhet, som i högsta grad måste intaga den främling, som första gången. närmade sig honom. Dagligen var hans .atelier besökt, derför kände han mera tfefnad på Nysö. Der varande familj följde med , honom är 1841, då han åter hesökte Italien. . Hela resan, som gick öfver Berlin, Dresden, Frankfurt, Rhentrakterna och linchen, var ett fortsatt triumftåg. Ett tunland åker kunde betäckas med sånger till den firade konstnärens ära. Vintern tillbragte han i Rom tillsammans med Stampes, och der varande danskar hade hos dem ett gästvänligt hem. Påföljande år var Thorvaldsen åter i Danmark och på det kära Nysö. Julaftonen skapade han här sin skönaste basrelief XJulglädje i himmelen, hvilken Oehlenschliger invigde med en sång. Den sista födelsedag, han upplefde, firades här; man hade anordnat uppförandet af en af Heibergs vådeviller, främmande voro inbjudna, men angenämast var morgonstunden, då biott familjen och författaren till dessa rader, som hade skrifvit en munter sång, hvilken ännu icke hunnit torka på papperet, stälde sig utanför konstnärens dörr, beväpnade med:en eldtång, en gonggong och en butelj, hvarpå gneds med en kork, och afsjöngo den till morgonhelsning. Thorvaldsen i nattrock öppnade leende dör