Dagens Nyheter – 23 november 1870, sida 1

nn ne Aa hafvet inskränkas, Vicha här en a-milan om att vissa fakta inträffat, hvilka, enbgi Rysslands omdöme, stå i strid möt vissa bestämmelser i traktaten, och det antagandet göres att Ryssland, på grund af sitt eget omdöme rörande karakteren af dessa tråktatsbrott, är berättigadt att fritaga sig från vissa andra bestämmelser i denna handling. Detta antagavde inskränkes i sin praktiska tillämpning till några af fördragets stadgamden, men avtagandet af en rättigbet att uppsäga hvilket som helst af dessa stadganden innebär uti sig antagandet af en rättighet att uppsäga det helg, Denna sida af saken är helt och hållet oberoende af det befogade eller obefögade i Rysslands önskan att bli befriadt från att ställ sig bestämmelsörna i 1856 års traktat rörande Svarta hafvet till efterrättelse. Frågan är, i hvilkens handomakten att upphöfva, i deras helhet eiler till någon del, en eller flera af dessa bestämmelser i sjelfva verket ligger. Det har alltid ansetts att denna rätt endast tillkommer de regeringar, som undertecknat originalhandlingen. Enligt hvad i först Gortschakoffs depescher förutsättes, är det hvarje makt som undertecknåt träktaten obetaget att anmäla det törhållanden. timat, som, enligt hennes åsigt strida mot fördragets innehäll, samt att, ehuru denna åsigt icke delas af de. öfriga makterna; som undertecknat öfyerenskommelsen, på detta .sitt påstående grunda, icke en fordran att berörda makter måtte taga saken i betraktande, utan helt enkelt ett tillkännagifvande att hon fritagit sig sjelf eller anser sig fritågen från hvårjö bestämmelse i traktaten; som hon finher ånledning att ogilla. Dock är det alldeles tydligt att följden af jn sådan lära och af hvarje åtgärd som, vare sig med eller utan öppeuvu förklaring, derpå grundar sig blir den att traktaters. kraft och yerkan, ställes:. under . godtycklig kontroll af hvar och en eaf de makter, som undertecknat dem; hvaraf åter resultatet skulle bii det full: ständiga ullintetgörandet af traktaternas inre väsende. Ty eftersom deras hela syftemål är att binda makter vid Kvarandra, och hvardera af parterna för detta ändamål afstår från en del af sin fria bandliogsrätt, så bringar, genom nu i fråga varande tolkniög och tillvägagåäende, en -af parterna i sin särskilda egenskap hela saken; under sin egen kontroll och förblir endast bunden vid sig sjelf. I enlighet härmed har furst Gortschakoff i dessa depescher tillkännagifvit Rysslands afsigter att äfven fortfarande iskttaga vissk be stärmmelser i fördruget. Så tillfredsställsnde detta i och för sig också kan vara, är det likväl ögonskenligen ctt uttryck af dem fria viljan bos sehma makt, hvilken hon på hvilken tid som helst kan ändra eller återtaga; och så till vida kupna samma invändningar göras mot detta som mot andra, delar af meddelandet, som häri innebäres. Rysslands ritt att upphätva fördraget på rand af påståenden, hvaröfver det fsjelft är den enda domaren. Derför uppstår den frågan; ickö oni en af Ryssland yurud önskah i vävlig sibnesstämning skall pröfvas af de andra undertecknåde makterna, utan oudessa makter skola samtycka till Rysslands tillkänvagifvande, att detta i kraft af sin egen vilja utan dessas medftvande frisagt sig från en högtidlig ötverenskommelse. . . . Jag behöfver knappt nämna, att hennes majestäts regering mottagit detta meddelande med diupt beklagande, emedan det inleder en förklaringg sowt kubde störa den hjertliga förbindelsg, som det varit.henbes .silvarliga bemödande att upprätthålla med detryska riket; och af ofvan anförda skäl är det för hennes majestäts regering, Omöjligt att å sin sida förläna något slags sanktion ät det af furst Gortschakoff tillkännagifoa förfarandet. Om, i stället för att afgifva en sådan förklarivg, den ryskå regeringen håde vändt Hig,