Dagens Nyheter – 22 november 1870, sida 2

våra alla torn blifvit resta, som bevingade vår nations ära i högre grad, än alla landets skepp med flaggor och kanoner kunde förmå. Det var engelsmannen Hope. I den lilla atelier, som konstnären skulle lemna, stod Hope framför den afslöjade Jason; det var ett lifsmoment i Thorvaldsens och således också i konstens bistoria. Den rika främlibgen hade af vägvisaren ditförts, ty Canova hade ju sagt att Jason var ett arbete i en ny och storartad stil. Endast 600 sekiner begärde Thorvaldsen för att lemna sitt verk i marmor, Hope bjöd honom genast 800 sekiner. Hans bana började. Det var år 1803. Först tjugofem år derefter blef Jason fullbordad och den ädla britter tillsänd, men under dessa tjugofem år hade andra mästerverk skapats, Thorvaldsens namn inskrifvits bland de odödligas. Furstar och konstnärer slöto sig med kärlek till honom; rundt omkring ljödo erkännande och beundran. Ryktet om Thorvaldsens erkännande nådde till Danmark och väckte glädje och intresse; han utnämdes till medlem af konstakademien och fick beställningar till slottet och rådhuset. Herrliga bildstoder framträdde under dessa år; nya konstverk, nya beställningar följde — åren rullade bort. Ryktet om hans berömda fris CAlexanderståget flög genom alla länder, i Danmark steg det till hänförelse; penningsummor insamlades för att erhålla det i marmor. Den danska regeringen gjorde en beställning. Alltjemt stannade Thorvaldsen i Rom; nya verk skapades. Först den 14 juli 1819