Dagens Nyheter – 22 november 1870, sida 1

män i Malta och for till Palermo, derifcån han gick med paketbåten till Neapel. Ingen låndsman träffade han der, språket förstod ban ej; missmodig och full af längtan, sökte han redan följande dag vid hamnen, om icke mellan de många främmande flaggorna svajade: det hvita korset på röd grund — nej, der fanns ej ett enda dauskt fartyg. Hade han påträffat ett-sådant, skulle han ha återvändt till Danmark. Själssjuk brast han i gråt. Den gamla neapolitanska qvinnan, hos hvilken han bodde, såg honom gråta och tänkte: Det är visst kärlek som trycker honom, kärlek till en flicka i hans kalla, barbariska land; hon tänkte kanske på sin egen första kärlek, ty äfven hon satte sig ast gråta. Rosenhäckena kau ännu stål frisk och ungdomsgrön, änskönt det är höstetid och den utvändigt står bladlös med gina nypon. . tHvad var ändamålet med en sådan resa? Hvarför kommer den morsgrisen tillbaka? Sådana frågor skulle ban möta i hemmet ; han insåg åcet klart i dessa stridens stunder. En känsla af skam slog hans veka sinne, och under intrycket häraf skyndade han att taga plats hos en vetturin, som for till Rom, och der inträffade han den 8 mars 1797, en dag, hvilken sedan af Thorvaldsens vänner i Köpenhamn, innan de visste hvilken dag han var född, firades som hans födelsedag; den 8 mars var ock dagen då Thorvaldsen föddes i Rom för den heliga konsten. Vi låta tre år efter hans ankomst till den eviga staden gå bort och fråga den lärde,