Dagens Nyheter – 21 november 1870, sida 2

I detta ögonblick : vaknade. Antti och såg sig omkring med stirrandeblickar; Erik hade drågit sig några steg tillbaka, men ickerlängre; än, att han kunde se hvad som försiggick med Antti. Att hoppas få nåd för den olycklige var nu en dårskap, det insåg Erik; net hån ville åtminstone: vänta, till: dess han: fick-se hvad: Reuterkrona ämnade göra med honörös Med vilda. blickar betraktade Antti än sokdaferna; än. de höga. träden, ech som em blixt genomfor horom den tanken, att han inom kort skälle fi -göra bekantskäp med. snaran. Med ett doft rytande försökte han resa sig tipp, men i detsamma erhöll. Kan ett? slag i ryggen af-en gevärskolf, så att han. qvidandö rullade: några slag på marken... Hans. utseende var förfärligt. Raseriet, ångsten ock smärtan af såret förvredö hans. mörka, drag. på det ohyggligaste, och till och med de vidblodigå scener vana finnarne drogo sig några steg tillbaka: — Han är en förrädare; ;-det är Antti; österbottningen, som:-brändeupp Roths-och:-Spofs gårdar; han skall dö, mumlade. soldaterna och knöto de -senfulla händerna. mot den olycklige. Han ville sälja Finland och oss till moskoviterna; han skall dö. — Ja, hän skall dö, ljöd, i detsamma. en klar stämma -bakonr soldaterna och.--öfverstelöjtnanten trädde in i kretsen. Vakna; österbottning, ångra allt det onda du gjort och