Dagens Nyheter – 21 november 1870, sida 2

— 246 — — Fala icke mera derom, inföll Roth dystert, jag vill helst glömma detta. — Jag skall icke mera vidröra detta ämne, svarade Erik undergifvet. Roth nickade betydelsefullt; tog ynglingen under armen och gick med: skyndsamma steg till de sina, Spot hade blifvit förd. till-läkaren, och denne förklarade att såret visserkjen var af svår beskaffenhet, men icke. dötande. Vid underrättelsen härom. ljusnade Roths. anlete .betydligt, och han utropade med en ton midt emellan allvar och munterhet: -— Har. får ligga stilla och se på hur läkaren plåstrar om-hans rispor under det vi jaga ryssar,-och det gör mig verkligen ondt om min tappre vän, när jag vet, att han så gerna vill möta Kulneff en gång till7. Ja, ni talar om Kulneff, inföll Erik, men vi äro honom tack skyldiga, ty utan hans beskydd. skulle Alfbild icke nu varit vid lif. — Det är en käck krigare, svarade Roth och slog med handen på värjfästet, och när freden en gång blir sluten och jag: hinner bygga, upp min nedbrända. gård, skola vi tömma, min största pokal för Kulneffs: mod och äral — Så skall det vara, hördes i detsamma en stämma bakom fältväbeln, och när Roth och Erik vände sig om, möttes de af: Adlerereutz -vänliga blickar; så. skall. det vara, upprepade. generalen, och slog. fältväbeln. på högra skuldran; Kulneff är vår fiende, men