Dagens Nyheter – 19 november 1870, sida 3

Bildade och tongifvande, önstrade: på en. Curlsbal i Snobbköping. Af E: N. DÅRE; I. gennes mådsf. OB, hvad ser jag? der i soffan presiderar hennes nåd. Dam Kön är af första skoffan. — Ah, quel ton! — Pardon, af nåd! Dame de qualit man säger; der man sådant sällskap egör: Mannen är en medelmåtta, var offcer, men slog reträtt danska kriget fyrtiåtta, som det då var mångens sätt. Hustrun ärfde samma vefva Få de ändå kunde lefva. Hon är typensför jargongen inom gens rätt comme il faut; lagoni bildad för sälongen; upplyst tog för att förstå, att man der skall prata, prata, vara treflig som en — skata. Rik hon är, men tigger ständigt Hyllning, hyllning af en kvar; hjertat,fattigt och eländigt, intet eget värde har: — Jerit hon trör sig, armå dvinna, tjufvar af sin ära finna. Evigt-hon föraktar nöjet af att för naturlig tas, och det hjertegoda löjet degraderas till grimas; ty för umgängssättet normen ser hon iden yttre formen. Allt är hyckladt; allt är yta, inre högmod, yttre fjesk; rätt och-orätt sammanflyta till ett djupt ock pestgukt träsk; egna storheter skall lysa, Måste ock guds englar rysa. Allt det goda fattas dåsigt, lumpenheten dock med hast; aldrig vågas högt en åsigt som bur skymten af Kontrast, utan hjernans små fantomer fräckt-gesut för axiomers böftew binda blott-enfjölla; men detvanses dock af ton, fult att neka, dumt att hålla; ty en finbildad person artigheten ofta bringar tillett löfte— som ej tvingar. Hemma snart hon ensam sitter, utaf ständig ledsnad frätt, Harmsön, -ktänkt, -förstämd och bitter öfver folkets usla sätt, att ej hennes nåd uppvakta, efter hennes nåd: att trakta. -Att ej detta fratsår röja tör den lumpna verldens blick, qvalen täckas med en slöja af ett gladt och nobelt skick ; instuderadt, utstuderadt, slutligt stereotyperadt. Bildad nämns hop; är kompassen för en massa inskränkt folk, som uti den högre klassen tror sig finna vettets tolk. Hon ej gifver säd, men agnar, skadar mera än hon gagnar. ERNST TR SEAN IEA