Dagens Nyheter – 19 november 1870, sida 1

SS VR bort; han såg icke att Alfhild medvetslös hvilade i modrens armar. — Antti, vare vår lösen, sade Roth och framräckte sin hand mot Erik. — Ja, svarade denne, vi skola uppsöka förrädaren och betala honom vår gamla skuld. Roth svarade icke, ty i detzamma ljöd kommandoropet: — Framåt! Den ena bataljonen efter den andra tågade bort, och när öfverste Essen med sina vesterbottningar sist marscherade fram på vägen till Alavo, höjdes ett dånande hurrarop af de qvarlemnade, och snart voro de ensamme med sitt hopp och sina sorger. I byn Härkönen var under bataljen ryssarnegs hufvudstyrka under öfverste Erikson församlad, den var till och med iklädd hvita benkläder, alldeles som till parad. Öfversten hade gjort sig så förvissad om segern, att han yttrat, att han skulle lära finnarne att slåss. . Mellan Härkönen och ett torp Röikö, beläget straxt norr om den förutnämnda byn, voro starka jägarkedjor utdragna och skogen vester om stora vägen var äfven helt och hållet besatt af jägare. Sålunda inväntade de finnarne, hvilka kommo från två håll, norr och öster. Hela natten mellan den 16 och 17 august; hade finska hären måst bivuakera ute, ehury VID NÄSIJÄRVI. 20.