Dagens Nyheter – 17 november 1870, sida 2

— 219 — -— Kom och tag dem då, svarade Pekka lakoniskt. I detsamma lade han geväret till ögat och sigtade på majoren. Men som en blixt sprang denne tillbaka och befallde med dundrande stämma ett bajonettanfall. Finnarne slöto sig tillsammans, och inväntade lugnt anfallet. Stormen kom och ett fruktansvärdt anskri ljöd från ryssarnes första led, som nu färgade stengolfvet med sitt blod. De finska bajonetterna träffade säkert och djupt. Striden var börjad och nu varicke att tänka på något uppehåll. Erik och Pekka stodo främst och till höger och venster slungades de fiender, som träffades af deras kolfvar; major Demidoff rasade och blottställde sig för den största fara. Majoren var icke feg, han slogs tvärtom med det ursinnigaste raseri. En ordentlig vall af döda och sårade uppkastades framför ynglingarne, och detta under stödde dem mera än det skadade. Antti tordes icke fram i striden, ty han hade mött Pekkas öga och såg att han icke hade någon pardon att vänta ifall han råkade komma i vägen för dem uppretade finneng kolfslag ; han stod bakom ryssarne och åsåg med oroliga blickar striden. — Der står Antti, hviskade Erik i Pekkas öra när en stunds andrum gafs, om vi kunde hinna den skurken ändå. — Jag vill försöka, svarade Pekka, uppe