Dagens Nyheter – 16 november 1870, sida 2

— 4l0 — under det de vexlade skett med de förföljande ryssarne. — Det är väl bäst att du för in fruntimren i sjelfva kyrkan, sade Roth och betraktade ömt sin afdånade hustru, der inne äro de i större säkerhet. — I samma ögonblick vaknade Alfhild och med ett glädjerop störtade hon till faderns bröst. Derefter räckte hon handen åt Erik. — Icke -så, inföll Roth, så skall icke en ung fästmö bemöta en tapper soldat; hennes plats är vid hans hjerta och der vare nu din, så framt du sjelf ingenting har deremot. Med dessa ord förde han den rodnande Alfhild i Eriks famn. — Erik och Pekka med några andra skola försvara er, sade Roth när han öfverlemnade fruntimren i ynglingarnes vård. I kyrkan äro ni temligen säkra och kunna för resten påräkna hjelp af mig, ifall ni skulle ansättas allt för hårdt; jag har en angelägen sak att afgöra med långrockarne här bortu, farväl så länge. Sedan Roth ännu en gång omfamnat sin maka och dotter, kastade han sig in i leden och befallde att fälla bajonett då linierna stötte tillhopa, och sedan handgemänget varat ungefär en halftimme, måste ryssarme för andragången med brutna led fly norrut. Det såg ut som om partigängarnes obetydliga styrka skulle vinna seger, men just i det afgörande ögon