SS ner centner) mineralier, 18,600 tons annat gods och 97,000 passagerare, fastän inga tåg gått om nätterna eller söndagarne. I en till undersökningskommissionen afgifven berättelse yttrade M. Spooner: att ehuru erfarenheten visat ett så fördelaktigt resultat på en bana med blott 2 fots spårvidd, ville han ej rekommendera dess begagnande i allmänhet, men ansåg deremot att 2 fot 6 tum skulle vara fullt tillräckligt för hvilket behof som helst, emedan man med begagnande af det Fairlieska lokomotivet skulle kunna derpå framföra lika stora tåg och lika mycket gods och passagerare som på de vanliga banorna af 4 fot 8 tum (5 sv. fot) med vanliga lokomotiv. Flera framstående jernvägsanläggare uttryckte derefter den öfvertygelsen att 2 fot 6 tums eller 3 fots banor vore fullkomligt tillräckliga för alla behof. Efter att ha antört dessa, af så många jernvägsmän, hvilkas erfarenhet måtte stå vida framom de svenska jernvägsingeniörernas, vitsordade förhållanden å en mycket smalspårig bana, slutar hr L. J. H. med ännu en uppmaning till vederbörande att besinna att det ej går an att annat än för statsändamål bevilja medel till jernbanor, om icke såsom lån. x x För bredspåriga banor ha visserligen uttalanden kommit regeringen tillhanda från Gefle—Dala-banans styrelse och från ordföranden i Köpings—Uttersbergs-banans bolag. I båda fästes en hufvudsaklig vigt vid svårigheten af omlastning; men, som sagdt, utgiften derför är ej så stor att det lönar sig att, för dess besparande, i all framtid bygga Sveriges jernvägar bredare och dyrare än trafiken kräfver. CEST SE SSR OO REKO