och hans förtrupper hade till en del redan i dag ankommit till Wirdois, så att nog få vi ett svårt göra, om ni står fast vid ert beslut att här göra moskoviterna en påhelsning. Tänk på hvilken styrka här finnes. — Hvad är detta för tal! utropade fältväbeln och en mörk sky öfverfor hans manliga ansigte, är det den tappre Erik, som här talar om att besinna sig, när det gäller våra fiender! Hvem har ingifvit dig dessa tankar, pojke? Kanske medan du var i Alavo, att... — Förlåt, förlåt, aforöt hastigt Erik och fattade Roths havd,jag tror att list här skulle kunna uträtta mera till fingarnes befrielse än öppet våld. Dessutom var det omsorgen för ert lif och tanken på en olycklig utgång, som ..-. — Jag förstår, jag förstår, inföll Roth blidkad, du vill spara. oss till kommande strider, ty du inser nog, och det icke så oriktigt, att det snart kommer att gå hett till vid Alavo. Men om icke vi genom dessa små strider öppna en väg för armåns seger och hålla moskoviterna i schack, skall ingenting kunna uträttas, och detta säger jag er af fåfänga, utan af fullkomlig öfvertygelse. Jag är icke mera än menniska och har. passioner såsom alla andra, och jag tillstår för dig, dock, endast för dig, att jag känner mig oändligt stolt öfver de bragder vi-utfört. Hvad gör det om icke någon utmärkelse kommer oss till godo, tappra män sätta sig öfver dessa lumpna penningar