Dagens Nyheter – 15 november 1870, sida 2

uti jag anhåller att få återtåga till Tavastehus samt redogör för orsakerna dertill, har ännu icke besvarats; förmodligen har budbäraren fallit i fiendernas händer. Hvad är nu att göra i denna bekymmersamma ställning, som med hvarje dag förvärras! Envisas vi att dröja här, skola vi; oberäknadt det anfall vi dagligen kunna vänta af klingsporska hären, småningom gå under och det just i brist på de lifsförnödenheter, hvarpå vi-tillförene haft så riklig tillgång. Desse oförvägna parfigängare, som ströfva land och vatten omkring och bryta fram der ni minst ana det, hafva försatt mig i den belägenhet, att jag vet intet råd utom i återtåget: Sännt är, att vi ännu skulle. kunna hålla oss: här en liten tid och lefva på de förråd, vi änhu ega oskadda i Jyväskyla, men när de taga slut, hvarifrån skola vi sedan ersätta bristen? Att jaga fienderna från skogarne och hålvägarne kan nog gå för sig, men då finna de sin tillflykt på sjön och de hafva varit så försigtiga, att de bemäktigat sig alla båtarne, och alldenstund vi icke hafva några farkoster, kunna vi icke hinna dem der. I finnen, härutaf, mina herrar, att vår ställning icke är som den borde vara, men jag skulle likyäl icke tveka i valet, blott jag egde tillgång på lifsmedel och hade öppna kommunikationer med öfverbefälhafvaren. Fienden åsyftar utan tvifyvel Tammerfors. Visserligen skall han qvarlemna en liten styrka vid Lappo såsom