metall med undantag af ett mycket litet stycke koppar. Dessutom funnos der ben af skäl: hundsarter, som nu för tiden sällan fångas der i trakten. Vid hancel!splatsen Klaushavn skildes deres sande åter, i det Berggren och Öberg stannade vid Diskobugten för att befara den och derifrån bege sig hem; de borde begge hafva varit mycket nöjda med vinsterna jemväl i deras speciela fack, dels under bergshöjder nas botaniska undersökning, dels genom fortsättning at de från Spetsbergsexpeditionerna så berömda bottenskrapningarne på större hafsdjup. Nordenskiöld och Nordström begåfvo sig genom Vuaigattet till kolonien Umanak. De fullföljde under denna del ett af resans hufvudföremål, nemligen undersökningen af kolbildningen af lemningar efter fornverldens växter. Som bekant hafva vissa fynd deraf i nyaste tid, dels på Spetsbergen, dels å Grönland och i det öfriga arktiska Amerika, ledt till den -slutsats; att inom denna zon och i en i geologisk mening temligen sen tidrymd ha herrskat ett klimat och en växtlighet, jemförliga med dem i mellersta Europa. Å Grönland hade man i samma trakter tillika funnit växtlemningar som buro prägel af en ännu äldre tid, och det har nu varit de resandes uppgift att närmare undersöka förhållandet mellan dessa perioder, hvarvid tyckes blifvit ådagalagdt, att i dessa trakter och genom flera jordperioder här utbredt sig ett land med en alltjemt rik, ehuru efter perioderna varierande växtverld. Bland de till riktande af museerna hemförda skatter finnas några och trettio kistor uteslutande med petrifikater och aftryck af urverldens plantor. Slutligen har det lyckats de resande att göra ett märkligt fynd af meteorjern, som i afseende på styckenas storlek skall betydligt öfverträffa det förut påträffade grönländska meteorjern. Man skulle med anledning af dessa fynd af meteorjern å Grönland, der alla förekommit under de sista tjugu åren, vara frestad antaga att detta mineral bör finnas utomordentligt rikligt der, men kan icke göra sig klart, hvarför icke grönländarne gjort något gagn af det, i likhet med-eskimåerna annorstädes. Slatligen bör det anmärkas att professor Nordenskiöld i hög grad känt sig tilltalad, dels af det tillmötesgående som visats honom af handelsstyrelsen, särskildt af inspektör Krarup Smitt, dels af-den gästfrihet och tjenstaktighet, hvarmed de resande jemväl för öfrigt mottagits-af alla der i landet: