FARA 2 05 VSM 95 BREV vistelse i Köpenhamn, efter återkomsten från Grönland, erhållit följande intressanta upplysningar om den svenska expeditionens forskningar. Nordenskiölds följeslagare voro botanikern Sv, Berggren, förut deltagare i resorna till Spetsbergen, amt zoologån P. Öberg och geologen Th. Nordström. De ankommo i juli till Godhavn på Disko och gymnades under hela vistelsen på Grönland af utmärkt gynsamt väder. Vid kolonien Egedesmimde skildes Öberg frånde öfriga resande, som begåfvo sig in i den föga bekanta Auleitsivik-fjorden, till dess de nådde kanten af den is som betäcker det inre Grönland. Hittills hafva blott få och obetydliga försökeblifvit gjorda att passera denna isöken; det sista, hvilket företogs af-engelsmannen Whymper, misslyckades, så vidt man känner, fullständigt. Det närvarande står således temligen enstaka, och då man betäbker med huru ringa medel och små förberedelser det blifvit utfördt, har man orsak att undra hvarför man från dansk sida ännu icke gjort mer för ått rikta geografien på ett område, hvartill knappast finnes något motsvarande i annat land. Att börja med hade våra resande ett par grönländare till vägvisare såmt en stor kälke, hvarpå de forslade sina förnödenheter. Isens yta var i allmänhet jemn, men sluttade småningom uppåt; de så mycket fruktade remnorna påträffades-företrädesvisblott i början, men voro stundom så breda, att de helt och hållet måste kringgås, något som dock i betydlig mån -underlättades deraf att de vanligtvig voro--kortaoch lågö i en rad, i sned riktning-parallelt med hvarandra löpande, så att det var liksom broar mellan dem; men dessa broar voro dock understundom rätt farliga att beträda å grund af deras skrofliga kanter, och när man adesig oeh tittade ned, kunde man icke upptäcka någon botten, utan nere i djupetslutade dessa ohyggliga svälg med en mörk afgrund.För att underlätta transporten måste de resande lemnå kälken på vägen såsom ett slags magasin. för något af förråden. Längre fram nekad grönländarne att gå vidare, och de resande måste då ytterligare inskränka sig och nöjas med en slags säck att sofva i om natten, likasom de jemväl måste lemna sina tält och fotogån-kök och nöja sig med kall mat och dryck. Isenis yta var svagt vågformad och i-vågdalarne funnos alltid småsjöar och ett Tikligt aflopp af elfvar sömsbrusade hän, understundom i kristallklara fårör, till dess de mötte remnor eller tördjupningar, i hvilka de störtade och försvunno. Dessa bullrande fall voro ibland ytters praktfulla och fantastiska, i-detatt vattnet understundom studsade tillbaka och slungades upp i luften, än på ett ställe till och mödFi smått liknande ed Geiser. De resande uppfådde ett afstånd af i det närmaste åtta danska mil.från--strandbrädden och befuino sig-då på -en-höjd af nära 2,000 fot, men sågo ej något teckei till bart land eller fjäll skjuta upp i det obekanta inre -af landet. Icke dess mindre var isens yta likasom betäckt med fin lera, men hvad som isynnerhet föreföll anmärkningsvärdt, likaledes som: öfversållad med sett slags stoft, hvilket med tillhjelp af en god lup visade sig vara en algartad växt: Att det dessutom också måtte finnas organiskt lif i denna öken, derpå tyder den omständighet, att de större samlingarne af lera hade en omisskännelig lukt af förruttnade ämnen. Det var isynnerhet dessa främmande kroppar på isytan som man tillskref den omständigheten att isen smälte så hastigt om dagen, ty hvarje samling deraf låg på botten af ett litet vattenhål som den sjelf hade bildat. Hvar natt lade sig ny is på vattenhålen, med hvilka isytan var till den grad försedd, att de resande, liggande i gina sofpåsar, blott behöfde stöta ett hål bredvid för att få sin mörgondryck. Om dagen visade qvicksilfvertermometern 20 grader i solen och det töade utomordentligt. De grönländska vägvisarne läto förstå att det var fådant töväder de mest afallt frältade öch påstodo—att allesamman lätt kunde råka att försvinna i isen; utan tvifvel voro de dock beherrskade af sin fruktan för de öfvernaturliga djur som folktron förlägger till dessa trakter och isynnerhet till isens afgrunder. Det ingick icke i de resandes plan attkomma längre i denna riktning, men som vi se, hafva de öppnat vägen för undersökningen af trakter som hittills och endast på afstånd sedda hafva tett sig såsom en enformig skinande hvit yta at isoch snö, men gom nu vid närmare påseende visa sig också hatva sina aflopp och lemna rum för ett lif och en högst egendomlig natur, i hvilken redan dessa föregående undersökningar lofva att gifva en inblick. Det lider knappast något tvifvel, att en resa tvärs öfver Grönland till: ostkusten skulle låta sig verkställas och blifva en, i förhållamdö till omkostnadernå,; som kanske kunde inskränkas till ett par tusen rdr, särdeles lönande geografisk uppgift: Från det intro af fjorden begåfvo sig do resande till fots öfver en landtunga till Diskobugten, der de åter sammanträffade med Öberg och :derpå begåfvo sig till den berömda Jakobshavns-Isfjord.. De besökte der den trakt, hvarifrån de stora simmande isbergen skjutas ut i hafvet, och kommo till några urgamla grönländska hustomter, i hvilkas eldstäder de gjorde antiqvariska fynd. Redan förut har