Dagens Nyheter – 14 november 1870, sida 2

detta fortfaär länge, skola vi titan tvifvel våra tvungna att i följd äf brist på lifsmedel gifva oss på nåd och onåd. Ännu hyser jag dock ett svagt Hopp, att de väntade tränsporterna skola afikomima, och då äro vi räddade, men i motsatt fall mäste . . Generalen Hann icke tala till slut, när dörren trycktes upp och en ung öfficer störtade in, öfverhöljd af blod och damm. — Hvad står på, hvad står på, ropade Råjewski och sprang upp, hvartill denna häftiga ridt; löjtnant? Den nykomne förmådde i början icke yttra ett enda ord, men efter en stund sade han: — General, de transporter; som : . : — Åter en: jobspost, mumlade Rajewski; högt tillade han: fortsätt; min herre, hur står det till med transporterna, de befinna sig väl... 3 — I finnarnes händer, general! afbröt officeren tvärt och med dyster stämma. En märkbar blekhet bredde sig öfver Rajewskis drag vid denna nedslående underrättelse, och från Kulneffs :sammanbitna läppar hördes den ena eden efter den andra. — Berätta i korthet förloppet, befallde slutligen Rajewski. — Som generalen vet, började officeren, var jag vid den transport som gick förut, och utan äfventyr hade vi kommit ända upp till Kuru, när vi helt. plötsligt i natt blefvo öfverfallna af soldater och bönder, hvilka höggo in