Stockholms-Nyheter, Krigsvetenskapsakademiens högtidsdag firades i lördags afton å riddarhussalen. Bland de närvarande märktes konungen, hertigarne af Östergötland och Dalarne, krigsoch sjöministrarne, generallöjtnanterna Björnstjerna, Meijer och D. Silfverstolpe, generalmajorerna D. W. Silfverstolpe, Hazelius, Leijonhufvud, Lagerberg, af Kleen, Björnstjerna och Nordensvan samt amiral Lilliehöök. Dessutom bevistades högtiden af en mängd högre och lägre militärer, deribland äfven norska, samt ett stort antal kadetter. Sammanträdet öppnades genom att akademiens förste styresman, hr H. Hamilton, med några ord helsade konungen, akademiens beskyddare, hvarefter konungen tog till ordet och i ett föredrag omförmälde de förnyade anledningar akademien genom nu pågående krig fått att fortfarande arbeta i sitt maktpåliggande kall. De lärdomar man genom kriget fått äro att man först och främst i krigsvetenskapen måste följa med sin tid, att officeren i främsta rummet har ett stort ansvar och att en hufvudregel för alla grader är disciplin. Derefter upplystes att akademiens tidskrift utvidgats till 24 häften pr år i stället för 12, att på de utgifna prisfrågorna hade ingått fyra svar, hvaraf dock intet ansetts kunnat tilldelas pris, samt att åtta nya prisfrågor uppstälts. Generalmajor C. M. Björnstjerna uppläste derefter de under året med döden afgångne ledamöternas namn samt lemnade en kort minnesteckning öfver hvar och en af dem. De voro: kontre-amiralen Annerstedt, öfverhofstallmästaren Braunerhjelm, kontre-amiralen Virgin, kommendören Herkepå, majoren Hagelstam, professor Selander och öfverste Ericson. Invalde voro i akademiens 1:a klass svenska ministern i S:t Petersburg O. M. Björnstjerna och i dess 2:a kaptenen i andra agerhusiska inf.-brigaden D. J. Schnittler, majoren vid flottans mekaniska kår N. G. von Heidenstam, kaptenen vid flottans mek. reservstat F. V. af Klint, kaptenen vid skånska husarregementet 5. G. von Geijer, reg.-läk. vid 2:a lifgardet C. G. Grähs, kaptenen vid topografiska kåren C. E. Elfving och majoren i armån, sqvadronschefen vid lifgardet till häst G. F. A. Boy. Ofverstlöjtnant Taube visade i ett föredrag de verkningar infanterioch kavallerivapnen i nu pågående krig åstadkommit och de lärdomar man deraf kunde hemta. Fransmännen saknade krigsvetenskapligt bildade anförare och hade i detta fall i många afgeenden ej följt med sin tid. Utom anförarnes oduglighet kunde man tillskrifva en stor del af fransmännens motgångar soldaternas bristande skjutfärdighet, som icko kunnat motvägas ens af chassepotgevärets er