RtrENrNN och härd, utan för rättvisans sak, för menskligheten och civilisationen. Vändande sig till regeringens ledamöter och de på estraden sittande dignitärerna, bad han derefter att för dem, äfvensom för nationalgardet, få presentera en ung svensk, löjtnant Bagge), som redan utmärkt sig bland Les amis de la France, men hvars plats ej var bland en frikår utan inom den reguliera armån, der man önskade skänka honom en grad, värdig hans mod, hans öfverlägsna bildning och hans solida militära kunskaper. Alla skyndade att omringa löjtnant Bagge, general Tamisier tryckte hans händer, Etienne Arago tackade honom i de mest glödande ordalag och i salen genljöd från tusentals läppar ropet: — Vive la Sudde! ... Vive le capitaine sugdois! Rof för en rörelse, som han ej kunde beherrska, inskref löjtnant Bagge sitt namn i de frivilliges stora bok, och igår utnämndes han till kapten i nationalgardets första volontär-bataljon, för att med samma grad qvarstå i den reguliera armån efter krigets slut. Det är den förste svensk denna ära vederfarits, och det är en fröjd att veta det den tillfallit en person, som under den korta tid han vistats i Paris ej blott lyckats tillvinna sig personligen allmän aktning utan äfven anseende åt det svenska militärväsendet och erkännande åt den svenska bildningen. B. S. 2) Var, intill nyligen, löjtnant vid andra lifgardet.