ed de orden: Vi hafva uppbjudit hela vår förmåga att undvika kriget, och jag kan säga, att det är hela nationen, som i sin oemotståndliga uppbrusning (lan) framtvungit vårt beslut,. Denna förklaring var oundgänglig. emedan kejsaren ännu dagligen anklagas att hafva dragit svärdet i sin dynastis intresse. De tvenne suveränerna möttes på slottet Bellevue utanför Sedan, Vid dennasammankomst ådagalade konungen de högsinta tänkesätt, hvaraf han var uppfylld, i det han bemötte kejsaren med all den grannlagenhet, som den sistnämndes olycka kräfde. Kejsaren å sin sida iakttog i hela sin hållning den största värdighet. General Wimpffen, som hade sagt kejsaren att armån räknade på hans mellankomst hos konungen af Preussen, för att erhålla bättre vilkor, underrättades att hans bemödanden i detta hänseende varit fruktlösa. Detta är förloppet af de .militäriska operationer, hvilka slutade så olyckligt med armåns kapitulation i Sedan. En så förfärlig olycka skulle icke blott afpressa oss tårar, utan den skulle äfven gifva oss lärdomar, som aldrig skola förlömmas. Preussens framgångar äro att tillskrifva ess armås numeriska öfverlägsenhet, dess krigares stränga manstukt och det öfver hela Tyskland af auktoritetsprincipen utöfvade väldet. Må våra olyckliga, krigsfångna landsmän, under sitt vistande i Preussen åtminstone draga fördel af den lärdomen, att hvad som skänker styrka åt ett land är att makten respekteras, lagen åtlydes, och fosterlandandskänslan samt militärandan beherrska alla intressen och alla opinioner. Kampen var visserligen oproportioner ig, men den skulle hafva uthållits längre och varit mindre olycklig för våra vapen, om icke krigsoperationerna oupphörligt hade blifvit underordnade politiska betänkligheter. Vi skulle äfvenledes hafva varit bättre förberedda, om icke kamrarne oupphörligt hade visat benägenhet att reducera krigsbudgeten, och om de icke alltid satt sig emot hvarje åtgärd, som åsyftade att föröka vära stridskrafter. Fjorton dagar före krigsförklaringen uttryckte lagstiftande församlingens budgetkomite; en afsigt att upphäfva kejsargardet och reducera armåns effektiva styrka. ill dessa hufvudorsaker till våra motgångar måste vi lägga de beklagansvärda vanor, som inrotat sig 1 armen genom krigen i Afrika. Brist på disciplin, brist på sammanhållning, frånvaro af ordning, soldaternas alltför tunga packningar och officerarnes alltför stora bagage — se der de bristfälligheter som insmugit sig i våra armåer. Den franske infanteristen, förr bekant för snabbheten i sina rörelser, står nu i detta hänseende efter den tyske fotsoldaten. En vårdslös hållnin skadar den militära andan; våra officerare oc soldater tyckas ej längre vara stolta öfver att bära sina uniformer, och brokigheten af deras drägter afficierar ögat på ett pinsamt sätt. Denna vårdslöshet i hållning afspeglar sig i allting anrat. Man påträffar icke mera denna fofelbundenhet. denna pligtkärlek, denna sjelfförsakelse, hvilka äro de förnämsta egenskaperna både hos dem som befalla och dem som lyda. . Armån afspeglar alltid tillståndet inom det samhälle, ur hvilket den utgått. Så länge myndigheten i Frankrike var stark och respekterad, hade armn en märkvärdig soliditet, men när talarestolen och pressen tillätos genom sina öfverdrifter att undergräfva auktoriteten och öfverallt införa en anda af klandersjuka och uppstudsighet, gjorde verkningarne häraf sig kännbara inom armån. Gifve Gud att det förfärliga drama, som nu uppföres, må tjena till en lärdom för framtiden, och att vårt fådernesland må åter resa sig efter den katastrof, som nu öfverväldigar detsamma.