a a Cgrignan eller i vestlig riktning mot Mezieres; ty på båda hållen skulle armen hafva funnit sig utsatt för en korseld och haft att kämpa mot en öfverlägsen styrka. so Men för att undslippa en kringränning och verkställa en säker reträtt, var det nödvändigt att med en större styrka besätta höjderna vid Illy och Givonne, att ötverlemna staden Sedan åt sina egna resurser och att vända om samt retirera på de vägar, som föra in i Belgien. Genom att besätta de nyssnämnda höjderna ed ett talrikt artilleri, kunde man hoppas att det skulle lyckas hålla fienden i schack och verksamt betäcka reträtten. Olyckligtvis föreslogo likväl de båda generaler, hvilka i befälet öfver armen efterträdde Mac Mahon, sedan han blifvit sårad, hvardera en olika plan; och till följe häraf blef höjden vid Illy, hvilken var den vigtigaste positionen, endast svagt besatt. Före kl. 5 på morgonen den 1 september började anfallet i öster vid Bazeilles i riktning mot Moncelle och Givonne samt i vester på höjderna vid Floing. Kl. 5 begaf sig marskalk Mac Mahon till de framskjutna posterna nära Bazeilles och underrättade derom kejsaren, hvilken besteg sin häst och skyndade till slagfältet. På vägen dit mötte han marskalken, som, sårad af en granatskärfva, bars tillbaka till Sedan. Denna olyckliga tilldragelse vid början af drabbningen var ett elakt förebud; armån hyste ett oinskränt förtroende till hertigens af Magenta tapperhet och skicklighet. -Han hade öfverlemnat sitt befäl till general Ducrot, som var fullkomligt underrättad om hans planer. General Wimpffen, som var äldre general, företedde emellertid en skrifvelse från krigsministern, hvarigenom han bemyndigades att öfvertaga högsta beftälet, hvilket äfven ät honom öfverlemnades. Denna personalförändring förorsakade svåra följder, ty det är farligt att under pågående batalj förändra förut vidtagna anordningar. I nära två timmar underhöllo trupperna kraftfullt den ojemna striden. Men då verkställde kronprinsens af Preussen vesterifrån anryckande arm på höjden vid Illy sin förening med kronprinsens af Sachsen trupper, hvilka uppmarscherade från öster; och härmed var den franska armåen fullkomligt kringränd. Från denna stund kunde batijen anses förlorad och vår armå krigsfången; ty, afskuren från Mezieres, hvarifrån den hemtade sina förnödenheter, kunde den endast retirera bakom Sedans fästningsverk, hvarest den måste blifva en skott-tafla för 500 derutomkring placerade kanoner. Dessutom kunde hvarken de särskilda kårchefernas och de öfriga officerarnes ansträngningar, vårt artilleris hjeltemod, eller vårt kavalleris briljanta chocker afböja nederlaget och reträtten till Sedan. Kejsaren befann sig sedan tidigt på morgonen framför Ryn Balan, hvarest, såsom förut omnämnts, tolfte kåren under general Lebrun underhöll en häftig strid med fienden och väl försvarade sin ställning. Derifrån begaf han sig upp på kullarne vid Moncelle, hvarifrån han hade en öfverblick af nästan hela slagfältet. Derefter red han längs dalbotten vid Givonne och mötte på vägen ett stort antal sårade, hvaribland den tappre, på en bår utsträckte öfversten för 5:te linieregementet, När den sårade öfversten varseblef hvem som passerade, reste han sig och utropade flera gånger: Vivel Empereur! — ett rörande bevis på den tillgifvenhet armen hyste för sin suverän. När kejsaren åter red uppför höjderna, sammanträffade han ett ögonblick med general Wimpffen. På alla de punkter kejsaren passerade var jorden upplöjd af en mängd granater, hvilka korsade hvarandra i alla riktningar. BSedan kejsaren under fem timmar varit utsatt för detta hagel af projektiler, återvände han till Sedan för att om möjligt rådpläga med Mac Mahon; derefter ämnade han återvända till slagfältet, men detta blef honom icke förunnadt. Gatorna, torgen, portarne voro belamrade med alla de impedimenta en armå under brådstörtad reträtt har i släptåg; fordon af alla slag, massor af spillror voro hopade huller om buller. På höjderna straxt utanför stadsportarne fortsatte återstoden af armån striden; men kårerna, ur stånd att sammansluta sig, kunde ej längre göra ett kombineradt motstånd. Omkring half 4 eftermiddagen sände general Wimpffen en officer till kejsaren med det förslaget, att han (kejsaren) skulle placera si i midten af en kolonn, som skulle försöka att bryta sig 1genom: fienden i riktning mot Carignan, Kejsaren, som insett omöjligheten att till häst lemna staden, svarade att han icke kunde komma till generalen), att han dessutom ej kunde samtycka till att rädda sig med uppoffring af ett stort antal af sina soldater, samt att han var fast besluten att dela armåns öde. Såsom händelserna sedermera bevisade, hade general Wimpffens förslag ej den ringaste utsigt att lyckas. Icke destomindre önskade han väga detta förtviflade försök, men han kunde endast samla 2.000 man, och sedan han avancerat 300 steg, insåg han sjelf det fruktlösa i ) En af de officerare, som kommo för att erbjuda kejsaren att söka bana honom en väg genom fiendens massor, var sjelf urståndsatt att åter förena sig med general Wimpffen,