Dagens Nyheter – 9 november 1870, sida 2

VYVHUORA UT STORLUT MEUVPITTESEIMOr Om en af de utmärktare bland våra yngre violinister, hr F. Pettersson, som någon tid vistats i England, erfara vi att han äri staden Rugby och der är orkesteranförare i stadens filharmoniska sällskap. Den 20 oktober hade han en kammarkonsert i stadshussalongen till förmån för kyrkoreperationsfonden med biträde af ofvannämnde sällskap, och han ämnar ytterligare gifva tvenne konserter för samma ändamål. Der uppfördes nästan uteslutande klassisk musik. Stadens tidningar anmäla prestationerna vidlyftigt. Hr Pettersson spelade bland annat egna fantasier öfver svenska folkvisor; detta var det enda nummer som begärdes dacapo. Hr Pettersson komplimenterades på det hjertligaste, och recensenterna önska honom den bästa framgång i hans bemödanden att göra Rugbys och den omgifvande nejdens högre musikaliska uppfostran. i i loads och Ne: — Vid konserten spelades på ett Malmsjös piano; det omtalas att flera sådana finnas i staden, och det säges att de äro, i betraktande af priset, utan like i ton, och varaktighet. Derha vi en ny exportartikel, hvaraf å andra sidan icke litet importeras hit. Vid Helsingfors praktfulla teater äro anställda många sujetter, som i Stockholm och de svenska landsorterna hafva ett godt namn. Repertoaren har på hösten upptagit CShakspeare kärt4, Ur lifvets strid, Fröken Elisabeth, Evas systrar m. m. Helsingforstidningarne omtala med loford såsom medverkande i dessa. stycken fru Gustafsson; hon hade i Fröken Elisabeth återgifvit svärmodrens roll med den ädlaste uppfattning och takt, säger Helsingfors Dagblad ; hon har spelat sin roll med riktig känsla och betoning, dömmer ett annatblad; ochi Evas systrart var utförandet förträffligt, tack vare fruarne Gustafssons och Fehrnströms vackra och varma återgifvande af de begge mostrarnes roller.4 Fröken Tengmark utvecklar mycken älskvärdhet i Malins parti och torde komma att. hafva stor framgång i komedien.4 I Shakspeare kär är hon en täck och impertinent kammarjunefru; Helsingfors Dagblad säger att hon fängslade genom sin charmanta kostym och sitt lifliga spel. Hufvudstadsbladet gillar henne icke odeladt i Lifvets strid, men till det yttre är hennes företeelse tjusande — det förstås. Fröken Wiberg har tillvunnit sig stort pris och blifvit framropad efter hvarje akt i Fröken Elisabeth4, hvilket stycke räknas till den nyaste svenska dramatikens älskligaste skapelser. Hvad skådespelarne beträffar, säges om hr Gu:tafsson att han tagit baronens ol. i Berndtsons stycke Varmt och nobelt; Österbergs deklamation höres alltid hed nöje och hr Fehrnström lyckas alltid bättre i en roll på pros e stycke på vers. Holsssal nn. iso. Södermanhar i dessa dagar våra öfver dess å Uplåtit uppresa en a Gö ; Sala kyrkogård be: afha la landsmän. Vården, som är af sex å sju Ivars höjd, utgör en enda ofantlig stenkoloss, oarbetad för öfrigt, men å dess ölversta del försedd med Södertnanlands och Nerikes vapensköldar, omgifna af ornamenter, bland hvilka läses: Af döden I lär lefva. Å framsidan af stenen äro inhuggna namnen på de döde. Uppforslardet af denna sten, som med ångbåt ditfördes från Stockholm, trån hamnen till kyrkogården, har sin lustiga historia. Nationen hade nemligen sjelf beslutit att draga upp densamma till ort och ställe, men, osktadt 175 man stark, afstod den från försöket. Stadsingeniör Larsson fick då hand om företaget och genom att flytta. fram stenen på jernskenor, lyckades han, ehuru med mycken tidsutdrägt. Särskildt förorsakade Karolinabacken hovom mycket besvär, ity att denna icke är stenlagd och den gigantiska kolossen nedtryckte skenorna djupt i jorden. Som ett bevis på stenens oerhörda tyngd kan anföras, att då man skulle flytta den från de eftersta skenorna till de främre och dervid som häfstänger använde grofva timmerstockar, så böjde sig dessa,som om det varit tnnna vidior.