Dagens Nyheter – 9 november 1870, sida 2

— IV0r efter -besinpade -han sig icke. cn enda sekundy utan fattade henne--om lifvet: med: båda. ar marneoch lyfte: upp hennesom om hon varit ett tio års gammalt barn: i — Nu gäller det att vara snabb, utropade han-med hes: stämma och gaf majoren-etttecken. att följa sig, dagen: inbrytersnart: och dessförinnan, mäste vi vara utom förposterna: Majoren: svarade icke utan följde Amtfi,-som med .skyndsamma steg afligsnade sigmel sitt byte åt skogen tik. Men-knappt hade. de: försvunnit, då Erik och. Pekka reste sig fvån ett ställe i närheten, der: de. legat. dolda; och sprungo fram: till fönstret. — Skynda. dig, Pekka, snart måstedu hivne. upp: oss; deras väg går, såsom jag trodde, till Wirdois. Jag följer dem nu: — Jay följ österbottningen och släpphonom aldrig ur sigte, mumlade Pekka-ock tryckte varmt Eriks hand, jag är enart-hös er. Med dessa, ord skyndade. han fram till förstret; och det dröjde-icke. länge förrän. Anna och fru! Katarina stodo på -gårdet. FI får ord befallde: Pekka dematt följa sig; och de vågade ioke gifva.ett Jjud från sig förrän de kommit förbi förposterna; Då sade fru Katarina; i det-hon med:oros liga:blickar. såg sig omkring: — Ja, hittills har allt. gått. välj mens nuw återstår det värsta, För mig sjelf 7fruktar: jag likväl ingenting, men för Alfhild.