Dagens Nyheter – 8 november 1870, sida 2

han derefter högt, vi hålla bara på med att föra de sårade till Nokia: — Men hvar är Johan, frågade åter qvinnan, som icke var nägon annan än Maria, jag har sökt honom öfverallt, men ännu har jag icke träffat honom; hvar är han? — Jag vet det sannerligen icke, svarado den gamle, han har förmodligen skyndat förut till Nokia. Gå ur vägen, mitt barn, fortfor han och drog Maria sakta åt sidan, vi ha brådtom, på det att moskoviterna icke må öfverraska 0ss. — Nej, jag vill ee honom, svarade flickan med stark stämma, jag måste se honom, upprepade hon högre, och innan krigarne kunde hindra henne, hade hon med våld trängt sig genom lederna. Hon igenhände genast sin brudgum. Kinden bleknade, hela hennes kropp skälfde oeh hon skulle hafva fallit, om icke den gamle gråhårige krigaren mottagit henne i sina armar. Hennes vanmakt varade dock endast några minuter; derefter stapplade hon fram till liket, föll på knä och öfverhöljde den älskades anlete med sina brinnande kyssar. — Annan brudsäng har bäddats er än i pörtet, hviskade Spof. — Men den är så mjuk och varm, ty grafven är den bästa brudsäng, inföll Maria, som hört Spofs ord. Hennes röst hade en så besynnerlig klang när hon uttalade dessa ord, att allas blickar