Dagens Nyheter – 8 november 1870, sida 2

BV — — Tre kompanier under major Judenieff vid Petrowska regementet. — Vet du det med säkerhet? ? — Ja. En af mina utskickade lyckades fånga en rysk jägare, som visst icke kände ana att finnarne äro dem så nära, och af denne fiek jag denna underrättelse: — Godt ; håll således: dina pojkar 1 ord: ning, ty inom några dagar skall det oga hett kring de obekymrade ryssarnes öron: Med dessa ord fattade han Spofs arm och under allvarsamt. samtal kommo de slutligen fram till sjelfva fallet. En stund betraktåde de uppmärksamt den väldiga vattemmassan, som brusade och surrade några alnar frårhför dem ; derpå sade Roth, i det han lät sina blickar följa åns slingringar: — Här är i sanning skönt, och den mman, som icke vet att dö för detta land, Han är icke värdig att kallas finne. Vi älska det, ty vår vagga har stått här och min högsta åstundan är också att här finna en graf. Återvänd till din trupp ech begif dig i väg, när du anser tiden vara inne. Jag skyndar nu ut till vår flottilj och styr genast kosan på staden. Farväl, broder, om ett par timmar mötas vi i Tammerfors. — Farväl, svarade Spof och tryckte vänfast den framräcktå handen. Tunga och hotande summo mniolnen af kär noner och handgevär öfver den : lilla staden, och från Nokiahållet framträngde björnebor