Dagens Nyheter – 8 november 1870, sida 1

Garibaldi i Frankrike. Ur bref från den eovgelska tidningskorrespondenten i Garibaldis läger meddela vi härnedan nägra utdrag: Då jag först varseblef generalen, intogs jag, som icke sett honom sedan vid Mentana, af häpnad öfver den förändring han undergått. Alla hans fiograr äro krokiga af reumatism, häns kropp synes bestå blott af ben och skinn, hans poncho hänger på hönom som en trasa, men hans ansigte är lika lugnt, gladt och ungdomligt som förr. Han inbjöd mig att sitta och värma mig framför en eldbrasa, gaf mig bröd, ost, kastanjer och vin, ehuru han sjelf icke dricker nägot, och vi hade ett par timmars angenämt samtal. Hans ställning är verkligen ytterst egendomlig. Då han anlände, kom också hr Gambetta i ballong och syntes icke vara särdeles belåten öfver den hyllning som visades Garibaldi. De hade ett samtal. Efter detta skref Garibaldi till Gambetta: Jag ser att jag misstagit mig. Jag är opvyttig; och jag ätervänder. Men detta behagade icke tolket. Också har man lemnat honom högsta befälet 1 departementet Jura. Tidvingarne påstå att han har 10.000 man, men 1 verklig heten har han knappt 5.000 — spanjorer, ita Henarc, fransmän, en sammanrafsad hop af de Jnest olika elemöntetr. Den 23 oktober gjorde preussarne ett utfall, men tillbakadrefvos af general Cambriel. Han är i Besangon och har 35.000 man. Folket säger: Nu har Garibaldi kommit; derför sc yi icke -mera till preussarne. Men Garibaldi sjelf väntar dem i hvarje ögonblick. Han har med sig sin måg Canizio, Basso, sin trogne vän och sekreterare, samt Luigi Castellazzi, som kommit i dag, den 26 oktober, till Dole. I morgon kl. 6 becsifver han sig ut på en rekognosceringstur, och då töljer jag med honom. Jag mäste tillstä att jag känner mitt hjerta beklämdt, då jag ser och talar med generalen. Garibaldi synes vara fullkomligt beredd att dö. Daiy News korrespondent skrifver från Dole den 25 oktober: . FTörst 1 sjeltva staden Dole fingo vi veta, att Garibaldis högavarter var der. En post visade 0s8 på förfrågan till ett hus, hvars framsida i gula bokstäfver bar inskriften: Söus-Prefecture. Tibertt, Egalit, Fraternite. Vi erforo, att Garibaldi sedan kl. 4 på inorgonen befann sig på en rekognosceringsridt, men att vi kunde få tala vid hans stabschef. öfverste Bordon. I ett litet rum, som hade två sängar, stod öfversten, en stätlig fyrtioäriog med präktigt skägg och en början till fliotskalligiet, framför ett bord, sysselsuvi att sortera bref. Då han fick höra, att jag kommit för att följa med garibaldisterne, mottog han mig mycket vänlgt och sade: Jag behöfver ju icke inqvartera er någonstädes, ty ni vistas väl med oss och äter vid värt bord? Under det att vi samtalade, kokade en karl i rummet bredvid kaffe, och som det blott favos två kaffekoppar, envisades öfversten, att min följeslagare (en frausk officer) och jag skulle dricka först. Kort derpå kom Garibaldi hem och lät säga till, att han var färdig att taga mot oss. Hans rum, beläget i en annan del 1 huset, var ännu miodre och enklare möbleadt än öfversteus. Vid vårt inträde stod Garibaldi midt i rummet, hvars hela möblemang bestod af eh säng, en tältsäng (förmodligen havs betjents), etv pår stolar och ett bord. Han bar mycket vida byxor samt en rutig