Dagens Nyheter – 8 november 1870, sida 1

för att rädda åtminstone .En korrespondent till Daily News telegraferar den 2 november från Saarbricken, att han ur tillförlitlig källa erfarit att preussarne i Metz funnit, utom de militära förräderna, äfven fullt upp med proviant för en tillräcklig garnison ända till mars månad, j I sammanhang med kapitulationsakten (som fått den nya benämningen militärisk konvention) afslöts en öfverenskommelse, genom hvilken preussarne förbundo sig att respektera stadens nationalgarde och invånare, att vårda de sårade och sjuka, att låta alla till armån eller, fästningen börande civila personer aftlytta hvart de vilja med sina tillhörigheter, att icke tillfoga någon olägenhet åt deras familjer, som tillhört garnigonen, samt låta äfven dem afflytta råcd sin egendom inom sex mänader efter blifvande fredsslut. Slutligen skall all länets och kommunens samt civila och andliga korporationers egendom respekteras. kn mängd franska officerare, hvilka lyckats undkomma ur Metz innan det blef besatt af preussarne, hafva anländt till Briässel och vid besök hos utgifvaren af IIndtpendance belge i ällo gillåt de anklagelser, en likaledes undkömmen ingeniörkapten först framställt mot marskalk Bazaine (se gärdagsbladet). En af dössa öfficerare — af högre rang — har tillställt TIndspendance en längre följd af betraktelser, hvarur vi anföra några punkter: Armen ville icke låta taga sig till fånga; den begärde att få slåss, och ända in i sista ögonblicket talades mellan officerare:och soldater om huruvida man skulle göra en genombrytning, urmens ära. Generalerna Deligny och OClinchånt hade törklarat, att om man lyckades såtula ihop 15.000 å 20,000 man, som voro i stånd att marschera, skulle de ställa sig i spetsen för dem. Detfa gick icke för sig af två skäl: afståndet mellan de olika lägerplatserna och den korta tid man hade på sig till att träffa eu öfverens Kötmmelse. Föröfrigt funnos bland dessa uthängrade alltför få soldater ihöm hvarje kår, söm bevarat tillräcklig styrkå till att bära sina väpen och rusa mot fienden. Itt förtvifladt försök skulle icke ha räddat någon, det skulle endast Jedt till ett onyttigt slagtande, och att icke något sådant blef af, bör man vara glad åt. — — — Författaren till dessa rader har haft tillfälle att tala för att vi skulle förstöra våra vapen och fästvingsverken, innan yi gåfve oss detta skedde tvenne gånger skriftligen och en gång muntligt till eh general, hvilken genom sit ställning var berättigad utt deltaga 1 krigskonseljen. Svaret lydde: Huru tycker ni det skall kunna gå för sig? Jäg förmår i detta afseende iutet, ty preussarne fordra att få fästningen med dess materiel i godt stånd: det är på detta vilkor de skona staden och dSfficerarnes tillhörigheter. — — — Hvad har då marskalk Bazaine velat? Hurudant har hans uppförande varit under denna två månaders dödskamp, som mun kallar Metz beligring? Han har sålt oss, säga soldaterna, hun har sålt oss, säga invänarne i Metz, hvilka i sista stunden ringde med stormwklockan ovh ville försöka förlänga ett motstånd, son blifvit omöjliggiordt. Hvad mig Beträffar, tror jag det icke, men hans uppförande synes mig i alla fall brottsligt. Han star nu såsom änklagad och bör just derför åwnjuti samma förmäner som hvarje annan anklagad: men rättvisan, sanningen och fosterlandet fordra å andra sidan ått man uppdagar allt som har händt. I morgondagens nummer meddelas en vidlyftig och lefvande skidring af de franska truppernas uttägande från äletz, af den der instängda allmogens återvändande till sina förstörda boningar och af tillståndet i siaden under belägringen.