Dagens Nyheter – 5 november 1870, sida 3

z ; Fa Hvarjehanda nyneter. Pegligt Allehandas korrespondent i Paris, cernerad som man vet, lik: som alla öfriga parisare, skildrade i sitt senaste bref en utflykt, han gjort för att pro viantera, som är mycket betecknande för till ståndet mom den belägrade staden, sådant det var för några veckor sedan. Dem som efter genomläsandet af nedanstående möjligen skulle känna sig hugade att utropa: men det går ju. ingen nöd på dem! erinra vi, att det natur ligtvis är jemförelsevis lättare att få delikatisser än vanliga simpla födoämnen, hvilka, som man vet, nu knappt kunna fås för pengar, under det att delikatesser och konserver naturligtvis i början funnos i riklig mängd ehuru, såsom man torde finna, redan då till höga pris. Men lemnom korrespondenten oret: Kanske det roar någon att höra en expedition, som jag häromdagen gjorde för att proviantera mig. Jag hade varit på besök hos en person, som gifvit mig goda råd i detta hänseende och ökat sin vänlighet med att presentera mig ett bra stycke af den delikataste Roquefortost. Jag begaf mig in i en butik; jag hade sett ut tre qvartslådor sardiner, en liten terrin gåslefver, en flaska ärter, och en låda cakes samt en konservlåda, hvars innehåll säljaren sjelf ej kände till (den befanns sedan innehålla tuppkammar). Allt detta skulle kosta 27 frank. Tillades 2 skålpund korfaf oxblod, risgryn och fläsk å 3 frank skålpundet (!), summa 31 frank. Jag visade för ro skull männen mitt präktiga oststycke, och jag såg, att det vattnades honom i munen. Han ville nödvändigt veta hvar han skulle få köpa maken. Jag afstod min i ett kristligt byte — mot det anspråkslösa priset af 12 frank skålpundet (den kostar annars 2 å 2 rdr 50 öre) som betalades med uppräckta händer. Ostbiten vägde till min öfverraskning halftannat skålpund, och jag fick således alla de härofvan uppräknade sakerna för kontant 13 frank. — Hade ag t. ex. en af våra sköna Österängsostar här denna stund, skulle jag lefva på den eller rättare sagdt på värdet deraf hela belägrinsen! Man måste emellertid medgifva, att Dagligt Allehandas korrespondent den gången var en ycklig ost! ss