Dagens Nyheter – 5 november 1870, sida 1

er — Du här! utropade hon slutligen. Är du fånge, eller . . . — Nej, Erik vill rädda oss, svarade Alfhild och sprang med tindrande blickar fram till modren. Nu skall den styggo generalen få se, att någon resa till Petersburg icke blir af. — Petersburg, eftersade Erik och ryggade tillbaka, vill Rajewski föra er till Petersburg? — Ja, svarade fru Katarina dystert, morgondagen är bestämd till vår afresa. — Nåja, morgonen har icke kommit ännu sade Erik allvarligt, och när den inbryter, skelen i vara på väg till ett helt annat ställe, än kejsarstaden, det lofvar jag heligt. Derefter omtalade han med få ord det ramtal, han och Pekka varit vittnen till, och slutade sålunda: — Viljen I sålunda undgå att göra den besvärliga resan till Petersburg, så måste Alfhild utan motstånd låta bortföra sig af Antti. Men var lugn, fortfor han, när den unga flickan stod i begrepp att göra en invändning, jag skall följa förrädaren i spåren, och intet ondt skall vederfaras er. — Men jag och Anna, frågade fru Katarina, hvad vill du göra med oss? — Så snart Antti bortfört Alfhild, skall Pekka infinna sig här och ledsaga er samma väg, svarade han hastigt, och jag vill hoppas, att Anna är en så förståndig flicka, att hon VID NÄSIJÄRVI. 18.