Dagens Nyheter – 4 november 1870, sida 1

RE AE nn — Dölj ingenting för mig, goda mamma; -låt mig veta hvad generalen hade att säga dig. ; — Nåväl, svarade fru Katarina, sedan hon gifvit Anna befallning att aflägsna sig, hvilket denna ogerna gjorde; nåväl, generalen var ond i högsta grad. Han sade öppet, att pappa tillfogat honom ofantliga förluster, så att hela denna här håller på att svälta ihjäl, om den ieke snart får undsättning. Generalen kan hvarken gå framåt eller tillbaka, ty han får icke några befallningar frän öfverbefälhafvaren; hans kurirer ech alla transporter äro borta. Detta dolde han icke för mig, utan talade derom med den största oro. Och hvarför skulle han hålla det hemligt för mig, fortfor fru Katarina med ett sorgset leende, jag är ju en stackars fånge och kan således icke göra honom något illa. — BSade han icke mera? frågade Alfhild då modren slutade. — Jo, men har du mod att höra det? — Ja, svarade den unga flickan med fast stämma. — Till slut blef generalen allt hetare, när han såg att han med sina hotelser icke kunde vinna sin. önskan. Han befallde mig att skrifva till din far och dymedelst förmå honom att inställa sina ströftåg, men jag nekade ihärdigt. Då glömde sig Rajewski till den grad, att han utfor i otidigheter icke blott mot finska nationen och din far utan äfven mot mig. Jag kände att jag ömsom rodnade